Men ibland ser det tungt ut. Som idag. Det roligaste som har hänt idag var att jag åt en hel lunch med min kompis alexis, skejtarn, utan att någon av oss yttrade ett ord.
Sen har jag tvättat, lagt bud på iphone, ringt och kollat om dom hade hittat min telefon på utestället (första gången sa dom nej, men att jag skulle ringa under kvällen när dom hade kvällsservice, men då funkade inte skype av nån anledning), läst om Lisbeth Salhander och upptäckt, och upptäcker fortfarande, Townes Van Zandt
Jag har i princip varit lite bakis hela dagen, förutom ett tag i morse och precis efter att jag ätit mat.
Sen börjar det bli kallt här också. Minusgrader kanske tillochmed.
Om jag hade mött mig själv för några år sen hade jag fått så mycket spö av mig själv. Lill-jag hade nog örfilat upp mig mot en vägg och utkrävt ansvar för mitt svek. Hur fan kunde jag börja gilla sån skit som country western. Ja hur kunde jag? Så min vana trogen att skylla ifrån mig så ger jag fan dig skulden. Du och eventuellt bror din introducerade mig för Johnny Cash. Sen dess har det ju fan bara gått utför. Nu sitter jag här på Reimers med typ den första snön fallande utanför och lyssnar på Van Zandt. Va fan?!
SvaraRaderahaha, klassiskt fenomen, att vara medveten att om man hade vetat för fem år sedan vad man skulle blir fem år senare så hade man satt sig en kula för pannan
SvaraRaderaÄndå har det barar blivit bättre och bättre under alla dessa år
Van Zandt är kung! Han som har skrivt allas vår favvo "Pancho and Lefty". Om man hade vetat att man blev som någon om dom om fem år kunde man ta det lungan och njuta!!
SvaraRadera/ankan