hos tel

nu har jag detta dilemma att jag vill uttrycka mig kort och konsist, men skulle kunna skriva i flera timmar utan kunna få med i närheten av allt, så här kommer några korta påståenden som får försöka tala för sig.

Utan Filip Fischer hade jag aldrig i ens närheten hunnit till flyget.

Det billigaste flyget gick till prag å bytte där.

Flyget till prag var en och en halv timmer försenat.

Jag skulle få flyga med Airfrance istället, direkt.

Airfrance var så pass försenat att det till ochmed kom fram senare än vad Pragflyget skulle gjort.

Det billigaste vandrarhemmet heter Aloha, spelar surfmusik, säljer öl, 18€ natten, frukost ingår, gratis internet om man har laptop, man får låna paraplyer och hårtorkar gratis, dom har filmvisning på kvällarna, det ligger i 15 arrondismanget, fullt med ungdomar i olika kategorier. Även om det inte är så att man snackar med alla så myser jag bara av att vara här. Stämning.

Skolan, ESTP, trodde att jag var en kvinna, och hade fixat boende i ett "kvinnorum" åt mig från den 1:a oktober. En ryska skulle bo i rummet tills dess. När dom fick min anmälningsblankett, inklusive ett foto, förstod dom att dom hade att göra med en äkta dalkarl, och placerade mig i ett herr-rum, som var ledigt from september.

Skolan meddelade inte mig att jag var en herre, eller att jag kunde bo där from september.

Tur det, annars hade jag missat Aloha Hostel.

Kvinnan som skulle räkna ut hur mycket jag skulle betala för boendet räknade månaderna september, oktober, november, december och januari hela fyra gånger innan hon räknade rätt (hon fick det till sex månader varje gång innan det)

Jag har blivit kompis med en mexikanare, två franska tjejjer, och två kolombianska tjejjer som är kompisar med mexikanarn.

När jag kom tillbaka till hostelet efter att ha vart på Numero 9 på bio med sydamerikanarna så funkade inte nyckeln till rummet klockrent, så en som var därinne öppnade. Det var en helt desperat uppgiven amerikanska som hade lyckats tappa bort sin kompis på tågstationen när dom gick upp i en trappa. Hon frågade om jag hade en telefon, sen vägrade hon låna den för hon hade köpt ett telefonautomatskort, sen mer eller mindre tvingade jag hennen att låna min telefon, sen tvingade jag henne att kontrollera numret på min dator. Klassiskt fel, hon hade inte tagit bort nollan i riktnumret till hennes kompis Makedoniska mobilnummer. Svar på första signalen och kompisen som hade varit spårlöst borta i flera timmar var bara några minuter bort.

Jag har skaffat franskt telefonnummer +33 (0)6 34 16 08 74

Paris je t'aime!