P.O. Box

- Ta till vänster där nere

- Nere vid gatan, väntar min taxipartner till vänster nere på gatan?

Klockan är strax efter fyra lördag morgon och trots att det är mer än sex timmar sen bandet slutade spela har jag fortfarande tidernas rövsvett.

- Nej förresten, till höger blir det, där väntar dom på dig

Väl nere i foajen går man ju vilse tre gånger på tolv meter eftersom nån jävel har bestämt att fransk arkitektur vid något tillfälle skall ha kategoriserats som "ultra-moderne" och ha högt i tak, raka vinklar, mycket speglar och plankor av trä i väggarna. Det är inte en kotte på gatan. Så jag går till höger. 50 meter. 100 meter. 150 meter, och äntligen! Visserligen inte den snygga tjejen som jag skulle dela taxi med, men en snubbe som försöker putta igång en bil. Gott nog.

- Öj chilla, sätt dig bakom ratten så puttar jag!

- Nej fan, det går inte, bilen är krockad, det stod en taxi i vägen.

En knapp halvtimma senare står bilens säkert parkerad i garaget.

- Öj, du måste berätta åt vilket håll tunnelbanan, RER B, ligger, vet du förresten när den börjar gå på morgonen? Nån sa halvsex

- Ja, jooo, halvsex börjar den gå (inte helt övertygande), jag visar hur du tar dig dit.

Det sista grabbarna i bandet sa när dom skickade ut mig från efterfesten var att jag såg "super-metrosexuel" ut. Snubben från bilen är i äldre tonåren, har huvan på häng, kepsen på sned, jävligt tacksam, och lite flackande i blicken.

Han pekar ut vägen, jag tänker försöka nattbussen, frågar några på vägen, stöter på ett av paris mest kända skatespots (trannies), när jag kommer fram till RER B är det ingen idé att vänta på nattbussen längre, det är 13 minuter tills reguljärtrafiken börjar gå. Jag känner hur alkoholen kryper mig in på skinnet och lägger ner mina sista mynt i läskautomaten, - jag har precis råd med den billigaste drickan. "retour de monnaie". Alla läskautomater längs hela perrongen är pajja, men på andra sidan rälsen finns en som lyser.

När jag kommer till andra sidan, efter att ha gått runt, inte över spåren, funkar inte mitt tunnelbane kort.

- Kom här

- Tack som fan

Den slappa snubben som släppte in mig på fel perrong var verkligen schysst. Jag köper min dricka. Går tillbaka till rätt perong. Tar tåget hem. Går sista biten. Tar fram nyckeln. Fel ficka. Fel ficka. Kollar alla fickor men nyckeln ligger ingenstans. Ja ni fattar. Vilken jävla tur att jag är så jävla öppet sinnad att jag tagit bort alla gardiner och låter fönstret bara stå halvstängt. 25 minuter av "cambriolage", - inbrott, senare så sitter jag och bloggar på mitt rum.

Måste skriva på P.O. Box facebooksida att dom ger mig en nyckel som det står 153 på om dom hittar nån. Imorn ska jag besöka offentliga byggnader som franskaläxa.