Då bestämde jag mig för att, - inte nödvändigtvis försöka ha tråkigt, men i alla fall att inte försöka hitta på saker bara för att inte ha tråkigt, nu under den här veckan som jag är ledig.
I dag är det alltså fredag, och jag har läst lite papper och handlat mat, det är det enda. Resten av tiden har jag alltså "slagit ihjäl". För första gången på längre än jag kan minnas, säkert runt tio år, har jag kollat på två fullängdsfilmer på samma dag. Facebookat, nu bloggar jag, ätit nötter, russin och torkade aprikoser. Tänkt. Tänkt på att plugga, tänkt på att tänka, tänkt på att titta på film och att facebooka och så vidare.
Egentligen är väl allt det här definitionen av att ha tråkigt. Det är ju ändå fredag och alla andra är på fest. Men inte fan har jag haft tråkigt. Eller har jag det. När jag var liten så blev man irriterad på att inte ha nåt att göra, och så har jag iallafall inte haft det idag.
Det är internet alltså. Och facebook med alla sina små universum av användare man kan stalka och titta på youtubeklipp som dom tycker är roliga.
Det är ju möjligt att jag är den enda som har märkt skillnad, och att anledningen till att jag inte har tråkigt är att jag har utvecklat en sån hygglig karaktär som alltid kan variera sig och tänka på olika upphöjda frågeställningar och dilemman, vilka i sin tur utvecklar mig ytterligare, men jag tvivlar på det. Vanligtvis genomgår hela befolkningen samma utveckling som en själv, förr eller senare.
Jag antar lämnar er med en ny frågeställning. Kommer barn av idag att växa upp utan att veta vad ordet tråkigt innebär (för oss gamlingar)?
Och är det verkligen så att man inte kan ha tråkigt längre? Det är ju förstesidestoff isånnafall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.