tisdag 10 november 2009

strejk såklart

Idag strejkade dom på tåget som jag tar in till stan.

Jag hade missat att jag hade föreläsning i morse. Jag gick upp i tid ändå, men ordnade papper och sånt ett tag innan jag gick in på datorn, där jag såg att jag hade lektion. Då packade jag ihop och begav mig in mot stan. Jag skulle hinna gå på andra delen av lektionen i alla fall. Det var ju strejk på tåget, så jag tog bussen. Eftersom det var strejk på tåget var det svinmycket bilar, och det kändes som det gick långsamt. Men enligt klockan min så tog det inte så lång tig.

Det visade sig att klockan hade stannat. Jag hann inte till andra delen av lektionen. Naturligtvis var det första lektionen någonsin i världshistorien där man får poäng på tentan genom att närvara på lektionen.

Sen drog jag o skejtade. Det var så packat på tunnelbanan att dom hade vakter som släppte in folk på perrongen när det fanns plats.

Där jag stod i tunnelbanan var det en som satt på en nedfällbar stol. Man ska egentligen inte sitta på dom när det är så mycket folk, så det var en som sa till den som satt att den inte borde sitta. Så började dom argumenter. Det var jättekul. Alla som stod där hörde, och det vart lite gemenskap av att höra dom argumentera. Vi stog där och lyssnade, och om blicken råkade möta nån annans blick så log man litegrann, och sen fortsatte man le. Ända tills den som satt beskyllde den andra argumentören för att vara rasist. Då var det inge kul längre. (Obs, han sa inget eller verkade inte vara rasist, men då slutade det liksom vara charmigt)

Bredvid skatehallen, på motorvägen, håller dom på å bygga om. Det är väl inte riktiga motorvägen, men flerfiligt, och tungavstängning i mitten. Ni vet sånna där stora betongelement. Där såg jag en ambulans med sirener som åkte på vänstersidan av tungavstängningen, mot trafiken.

Fan vad kul det var att skejta. Nu börjar det bli så att jag känner rätt många i skatehallen lite ytligt. Treochenhalv timmes skate, och sen en massa bök å ta sig hem. Vart väl en tretti treflip försök. Det kommer nog snart.

När jag väl kom hem lagade jag mat för första gången på nästan två månader. Hälde konserverade linser, rapsolja, salt och peppar i en kastrull och ställde på plattan, som jag i sin tur hade ställt på fönsterblecket.

Där skulle jag kunna öppna servering.

Sen hällde jag på lite cachewnötter och åt tillsammans med knäckebröd samtidigt som jag skypade med lillsyrran. De va najs de!

2 kommentarer:

  1. Vad skönt att det här inlägget slutade lyckligt, för jag tyckte verkligen synd om dig och jag är så hormonstinn att jag blev helt ledsen. Nu känns det bättre. Kram på dig!

    SvaraRadera
  2. haha, ja, igår var en riktigt bra dag! Kram på dig och hormonerna!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.