back on knäck

Eller Eskil Österling och knäckemackans återkomst.

Vad tror ni om den kioskvältarn?

Idag har jag blivit förundrad ett par gånger. En sak som förundrar en sån som mig en dag som denna är att det medans jag varit borta i två veckor, så har dom eldat på så pass i huset där jag bor att chokladen som låg på hyllan har smällt i sin förapackning. De extra juiciga torkade aprikoserna såg fortfarande inbjudande ut, men knakade som bäverbitar i munnen.

Vad är det för kul med förstörd choklad kanske nån där ute i cyperspace tänker. Men det roliga ligger ju såklart i att försöka föreställa sig vilken kroppsdel Frankrike tänker med när dom eldar på ett helt tomt hus så förbannat mitt under brinnande vintern, när dessutom alla är bortresta. Vore jag kråka skulle jag bo i La France.

Tidigare idag blev jag också förundrar lite grann över att tentan verkade gå vägen, vilket jag inte riktigt vågade hoppas på.

I morse hade jag räknestuga i Techniques de Communication. Först fick vi analyser och bedömma tidningare efter deras förstasida. Men efter pausen kom det roliga. En tant som pratade jättejättefort hade föreläsning i vad som jag tror kallas vett och etikett. Där fick vi på helt allvar lära sig vilka kläder man har på sig om man blir bjuden på premiären på operan, att killar alltid ska gå före tjejjer i trappor, både upp och ner, att man alldrig (det här kanske en och annan blogläsare kan lägga på minnet också) alldrig alldrig knäpper nedersta knappen i en kostym. Och förstås, att man absolut inte får komma för tidigt om man är bortbjuden. Mellan prick och tio minuter sent är "rekommenderat".

Om tre dagar kommer jag kanske veta huruvida Armerad betong är ett överskådligt ämne eller ej.