eskil österling: fantastiskt, piss, fantastiskt piss

Ja du pöjk, en presentation och två tentor på en dag. Men vilken dag!

Först ut var presentationen. Kanske inte helt otippat så råkade min grupp, som bestod av en fransjack, en viatnamesiska och mig själv, presentera en viss skatepark i en viss stad vid namn Falun. Thomas tog inledningen, jag berättade om, allt, och Hueng tog lite om några andra stora parker i världen.

Nu är det ju så att det är inte alltid jag är nervös inför sånt här, medans andra ofta är det. Idag var jag tillexempel inte nervös. Klassen är uppdelad i mindre delar, så det kanske var 4o pers där, som skulle få höra i stora drag hur vi har jobbat fram skateparken i Falun. Kul för dom! Nu är det ju också så att jag kan hanka mig fram rätt hyffsat på franska, men man ska inte riktigt tro att jag kan stå och babbla i tio minuter om kommunalpolitik och betongkonstruktion utan att det ska staka sig.

Hur som helst. Lärarna i den här kursen är journalister på motsvarande TV3, och den är ändå lite seriös sådär, generellt sett alltså. Dom kommer med mycket tips och sånt hur man ska göra när man håller presentationer och sånt, och jag måste säga att det är imponerande hur bra man kan göra ifrån sig bara för att man inte är nervös. Man kan liksom hålla allt i huvvet på samma gång, samtidigt som man ändå känner all uppmärksamhet riktad mot sig och därmed kan fokusera jättemycket och därmed tänka på annat som att le och stråla ut allt vad man kan.

Resultatet blev ju också succé. Jag uppfann tillochmed ett nytt uttryck; att ha gjort något sedan innan tomten föddes! Vid ett tillfälle fick jag också, det för en så svennebanan så attraktiva, kraftutrycka mig med den gedigna halvsvordomen 'Merde!'. Vid ett tillfälle tappade jag bort mig helt, vid ett par tillfällen så frågade jag efter ord som jag inte kom på. Och jag skulle vilja påstå att detta bara gjorde presentationen bättre.

Under andra delen av förmiddagen hade vi en annan lärare i samma kurs. Hon är tokrolig och ville dra av hälften av poängen för alla som inte var närvarande. Hårt. Sen när hon skulle pricka av närvarolistan så godtog hon vilka ursäkter som helst, typ. Det vart liksom idelt fnitter i klassen och helt sinnessjukt bra stämning. Oui madame svarade nån på uppropet, Oui beacoup svarade jag, idelt fniss, nej, han är inte här men han är supertrevlig och söt, skriv upp honom som närvarande svarar nån tjej. Haha, det roligaste var när hon ropade upp nån och det vart helt tyst och ingen inte ens visste vem den personen var. Eller när hon ropade upp en som satt precis framför henne, som räckte upp handen, men hon tittade inte upp och han höll på att inte få godkänd närvaro, och sen började hon snacka om allt möjligt.

Hon berättade även att hon inte hade haft så bra berättarröst jämt. Mycket hade hon lärt sig i början av sin karriär, eller kanske innan karriären riktigt började, när hon jobbade som dubberska till franska av utländska porrfilmer. Det var ju i allafall bra betalt och andra jobb fanns inte att få. Hon gav en grupp bättre betyg (tror jag) för att hon tyckte att en kille i gruppen som var nervös (den enda som helt uppenbart var nervös i hela klassen) var snygg.

Sen var det lunch och efter lunchen så var det tenta i Acteurs de l'environment/strategies. Det var i den klassen som skejtarna går i, så jag övade lite med dom på rasten, men det var en liten kurs där det enda som fanns att plugga på var några powerpointdokument på nätet. Inte så bra.

På plats i tentasalen, när dom delar ut tentan, så går det snabbt upp för alla att första frågan är helt omöjlig. En kille i närheten av mig ser dock praktiska lösningar snarare än moraliska hinder i sann ESTP-anda, och surfar med sin iphone in på wikipedia och hittar svaren, som han glatt delar med sig av till resten av klassen innan det ens hinner lugna ner sig och bli tyst i salen.

I övrigt var tentan ungefär som igår, att alla delar med sig så mycket dom kan av det dom kan. Jag såg nån med fusklapp, och hörde viskningar lite då och då. Fasst dom andra frågorna förutom den första var snarare typ uppsatsfrågor, vilket kanske förklarade varför det var mycket lugnare efter ett tag i salen. Förutom när tentavakten gick ut och stängde dörren ett tag, då vart det kaos. Ah shit alltså då skulle ni vart med!

Kort sagt gick det på skit för mig på den tentan.

Sista tentan för dagen var franskatentan på kvällen. Vi hade fått två artiklar vi skulle läsa innan, vilket var ganska lagom vad jag hann med mellan de två tentorna. Artiklarna handlade faktiskt om levande böcker på stadsbiblioteket i Malmö, vilket alltså är människor som i egenskap av representanter för grupper vilka svenskar kan tänkas ha fördomar mot i extra hög utsträckning helt enkelt går att låna på biblan i 45-minuters pass.

Så skulle man jämföra och diskutera artiklarna och lite sånt där. Rätt skoj faktiskt. Det roligaste var nog ändå att säga hejdå till franskalärarinnan. Hon är ju som jag skrivit tidigare rätt charmig, jättesöt, superfeminist och ungefär i min ålder. Nu tycker jag väl kanske inte rätt generellt sett att det är kul att säga adjö med den där känslan att "vi ses nog aldrig mer" till folk, även om man inte känner dom så himla bra. Det är lite absurt på nåt sätt.

Men jag har ändå märkt att om man säger hej då på ett sådant sätt att det sista intrycket man gör är mycket bra. Ja, då kan tillochmed det utvecklas till ett nöja. Att tacka för sig, på ett lite humoristiskt sätt men ändå låta förstå att man helt enkelt skattar sig lycklig för att man fått lära känna personen ifråga, och i detta fall fått haft henne som lärare. Jo, ni skulle sett henne när jag gick därifrån. En sådan sortie är inte dum!

När jag gick hem så var det kallt och rått i luften, och jag andades den kalla råa friska luften och var på ett alledeles strålande humör. Frisk luft, friskt humör, vilken kombo!

Känslan sitter fortfarande i, och nu ska jag sova.