Election fortress eve

Dumpad på en soffa efter grymmaste festen nånsin kan det ju vara så att bitterheten spelar bas i godnattvisan.

Men eftersom en annan gärna hinkar några stadiga glas vatten innan drömscenariona får filma första klippet, blir ju gärna en vanlig ordinär toalett kvällens sista kontakt med civilasitionen.

Efter en sådan vända kan ju, som ni förstår, ett enkelt glas vatten framstå som lockande, och just sådant var fallet denna kväll.

På plats i köket, eftersom John Blund ändå nor i Europa, så passade jag på att diska upp det lilla diskbehov som inte redan var tillgodosett, för att sedan börja min sakta lunk tillbaka till avskälpningsplatsens dystra lyster.

Men, då händer det man minst av allt tror skall hända! Långt bort i någon sedan länge glömd ögonvrå uppenbarar sig en skepnad vars kontur får ett moget kvinnobröst att framstå som söndertrampad hundbajspåse i vedertagen jämförelseskala. En färgkombination som utplånats utan att riktigt försvinna dyker plötsligt upp igen som en vilsen mongonoshörning vid sina förfäders snåla vattenhål. Reflexen är snabbare än Lucky Luke, bitterhet byts mot tvättäkta glädje innan iris hunnit reflektera intrycket, hoppet hänger på en blästrad spindeltråd under ett ögonblick som får differensen i en olympisk bobsledgefinal att framstå som en skidtur från Mora till Sälen.

Ett och ett halvt jävla paket med Leksandsknäcke ligger på köksbänken! Ljudet av underkäken som dammar i köksgolvet får mig sent omsider att reagera. Snabbt söks kylskåpshyllor med namnbrickor på igenom efter Västerbottenost, men den som gapar efter mycket.

Jag gapar inte efter för mycket, men nån rimlig ost finns ej att tillgå, så flämtande återfinner jag mig själv framför knäckebrödet igen. Och sakta, saktare än saktast och saktare än så, färdas min högra hand från sedan nu länge bortglömda fickan på jeansen och upp mot knäckebrödet. Tummen och pekfingrarna griper om varsin sida av den dröm om en bättre morgon dag i exakt, verkligen prick exakt, samma ögonblick.

Hade någon sedan med filmkamra filmat och sedan spelat det som hände i slowmotion, så finns det nog olevande döda som hade tagit livet av sig av ren och skär långtråkighet. I säkert en åtta sekel hängde jag på gränsen mellan knäcket och dess motsats, lät spänsten från Leksand studsa mig tillbaka i tiden då miniramper fortfarande hette U i förnamn, för att sedan slunga runt mig med niohundra volt för att under några turbokorta ögonblick få rulla runt på svävarskateboard.

Eftersom alla drömmar har ett slut tar jag till slut mitt livs kanske ödesdigraste beslut: Jag öppnar ögonen. Mina vildaste fantasier, som varit med mig så länge nu enbart i form av fantasier och önsketänkande, är, fortfarande fullständigt otippat, totalt materialiserad i min fortfarande drömmande högerhand.

Knäck.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Brunswick Rd,Brunswick,Australia

Arbetarblod

Arbetarblod

Eftersom jag sedan fjorton-femtonårsåldern har avhållit mig från att dricka coca Cola av, i början, ganska oformulerade politiska själ, och senare även för att det var äckligt, och även för att det är ohälsosamt, så nappade jag på en mejlinbjudan från någon organisation på skolan att komma och lyssna på en kolombiansk fackledare som kom för att tala om deras jobb för att främja slappa rättigheter som att slippa bli mördad på jobbet generellt, och att göra detta genom att inte finansiera skiten genom att köpa coca Colaprodikter specifikt.

Jag hade nog ändå väntat mig lite studentfolk, där var typ tre, eller fyra, och sen kanske tio aussiefaclgubbar- och några tanter. Kanske femton pers totalt, för detta otroliga tillfälle att få förstahandsinformation om läget!

I alla fall så har coca Cola sparkat runt tiotusen anställda i stridighet mot fackavtal (fasst jag fattade inte om dessa avtal var ömsesidigt godkända, tolken var inte så snabb och jag hade viktigare frågor) det senaste decenniet, och sedan 1996 har dom mördat sju stycken anställda som varit fackligt aktiva. Utöver dessa siffror som jag minns specifikt så har för mig att dom hade kidnappat eller tvåmgsförflyttat 450 pers, och att tre hade försvunnit spårlöst.

Några av dessa fall förbereds eller drivs just nu i amerikansk domstol, eftersom amerikansk lag, liksom även svensk, gäller handlingar utförda även utomlands.

Jag vet inte hur mycket ni känner till om Colombia, själv vet jag inte nåt alls nästan. Men jag vet iallafall tillräckligt för att kunna avgöra att det som behövs för att bygga upp ett land är av helt annan karaktär än vad som just nu pumpas in i landet i form av skumraskaffärer och antidemokrati av dessa skrupellösa mördarkarteller.

Så de så!

Kort sagt, ska jag befatta mig med coca Cola igen så blir det nog i bojkottkampanjsyfte.




Edgar Paez, colombiansk människorättsaktivist, fackföreträdare och budbärare av kampanjen "if you love life, don't drink Coca-Cola products", får stöd i kampen för att slippa hunsas av utlands(japp, dit räknas Sverige)-finansierade paramilitära trupper under morgonkaffet eller eftermiddagsskiftet i form av en tumme upp och ett bloginlägg.

Det är nog mer än vad de flesta skulle orka med ändå.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Keilor Rd,Essendon,Australia

sugen

Egentligen är jag sugen på att skriva om min ständiga förvåning över den minst lika ständiga arbetsbördan, - eller glädjen, som skolan här bjuder på.

Istället skriver jag om det otroliga nöjjet nya spotify bjuder på. Det är ett otroligt nöje. Redan har ett femtontal kompisar lagt till sig men nya spotify, och inom en vecka lär det ju vara minst hundra.


Min första spotifyfacebookkompis (bra ord), eller people som det egentligen heter på spotifyfacebook, var Maja Bergstrand. En kvinna i tiden. Dessutom har hon inte bara intressantast spellistor hittils, utan rent utav bra spellistor över huvudtaget, men musik som jag aldrig hört förut men ändå gillar.


Maja är i L.A. i uvesa och gör praktik via sin skola i Stockholm, och det är faktiskt ingenting annat än mäktigt att sitta och lyssna på hennes spellistor. Jag menar man kan ju chatta, videochatta, prata i telefon och allt sånt. Men att lyssna på folks spellistor och musiktips, det är ju en helt annan dimension av kommunikation. Inte lika direkt kanske, men mycket nyare och häftigare.


Så tack Maja för att du introducerade mig till nya facebookspotify så snabbt, och för att du håller klass på spellistorna!

Antenn

Min polare Hao har installerat en antenn på sin dator





- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Grattan St,Carlton,Australia

snowboardåkare har det bättre

Med nån vintervecka på/i Nya Zeeland i tankarna packade jag med mig snowboardutrustningen bredvid flipfloptofflorna och for till Australien.

Men två månade kvar till min oplanerade NZ-trip så har jag redan använt det mesta av min snowboardutrustning. Jackan funkar som extra täcke, Ullfrottéunderställ som pyjamas, i natt förstärkte jag dessutom men tunnare Lundhags innanför. Och när jag gick till skolan, fick jackan tjäna som jacka.

Detta oisolerade land är så jävla kallt inomhus på om nätterna, eller kan vara iallafall, har jag märkt. Så då är det gött att ha fårpäls, eller vad det heter,-tofflor att glida runt i. Blir det ännu kallare sover jag nog i hela snowboardutrustningen, utom skor, hjälm och ryggskydd kanske. Så kompaktar jag snowboardbagen så mycket jag kan och skjuter in den under sängen som extra isolering från krypgrunden.

Men det är ju ändå rätt tacksamt. När det är kallt kan man ju alltid klä på sig. Men vad gör dom på sommarn när det är för varmt? 48 grader ute, blir väl 47 inne då. Va? Det går ju liksom inte att klä av sig mer än allt, men man kan ju ta på sig hur mycket kläder som helst när det är kallt.

Well.

Grupparbete

Pizzapaus



Följt av en glad glassminipaus






Fem macar och en PC i bild, plus att datan som jag jobbar på i ett annat rum också är mac. Börjar Microsoft förlora marknadsdelar månne?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Blog

Nu har jag köpt blogpress på iTunes, så nu kanske det blir lite roligare blogg.

Detta är dock postat hemifrån, på ANZAC (Australian and new Zeeland army coprpse) day, så alla är lediga. Därför ska vi skriva klart ett projekt halva dagen och säkert natten.




Chapo äter frukost

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Ida St,Niddrie,Australia

äntligen lite skejt

inte så himla mycket, och inte så himla bra. Men himlar vad härligt det är ändå!

ik väll

Jag har precis gått igenom halva huset i bäckmörker, men detta avsnitt handlar om ett annat miniäventyr.

Så klart hade vi en rejäl kväll. Fattas bara. Men när vi var på väg hem skulle vi ju ha mat. Fattas bara ännu mer. Så vi gick in på ett ställe, och världens schysstaste hockyfrilla står framför oss i kön där han hävdar att han stått i tjugofem minuter utan att ens få beställa. Så klart så står han inte vid kassan där man beställer, och när dom ber oss ställa oss där och beställ och frågar vem som är först så pekar Chapo på hockeyfrillan (det gjorde iofs jag också, men det var innan jag visste).

Kebabkassörskan frågar hockeyfrillan vad han vill ha, och han beställer, och jag frågar varför inte jag som stog först i kön fick beställan först. (Parentes, det är ett sådant tillfälle då man frågar högt så alla som är inne på stället hör, och kan bilda sin egen uppfattning).

Och hockeyfrillan har mod nog att svara helt oförståeligt. punkt. punkt. Jag skulle skulle kunna skriva punkt hur många gånger som helst utan att ni skulle kunna fatta hur mångar pauser jag hade i min gärna under den här tiden (För ni skulle ändå bara bläddra igenom alla punkter och komma till poängen) men nu är ni alltså alla här: Oförståeligt språk, och en hel restaurang som skrattar åt dig som om dom vore födda till inget annat. On top of this så har Chapo och jag haft nån form av ståndtagande homofob/queerteori-diskussion, så vi står liksom på olika sidor (parentets: den här historien bryr ni er inte ens om) från schratch.

Hockeyfrilladuden hade alltså kallat mig för (jag kommer fortfarande inte ihåg vad bandet heter, men varjer punkband värt namnet har spelat deras hit) att vara lik sångarn i bandet som sjöng "And I'm gonna walk 500 miles".

Ja ni kan ju skratta på om ni vill. Skratta på ni bara. Men ni ska veta att han som sa't såg ut som en paradoi på William Wallace i den där filmen, och jag är ändå minst lika cool som Garth i Wayne's World.

Riden On!

Hur det är

I dagbokssyfte och för att det är sånt bloggare gör, så ska jag skriva några ord om det generella läget här.

Det är varmt, idag när jag gick hem, vilket var två timmar efter att mörkret fallit, så var det nästan lite för varmt, trots att jag bara hade flipflops, shorts och t-shirt. Men det har varit extra varmt, exceptionellt typ, den här veckan. Normalt är väl kanske runt 20 grader eller nåt.

Trots att jag bara har fem föreläsningar per vecka, så spenderar jag nog mellan femtio och sjuttio timmar i skolan, och den här veckan är nog en sån vecka som drar upp genomsnittet. Terminen är bara tolv veckor lång. Sen till det kommer i och för sig tentaperioden om tre veckor. Plus sammanlagt två veckors lov bland allt det här, men det är väl mest plugg på loven också, det är liksom därför dom har lov. Litegrann.

Vad pluggar man då? Jo, mest skriver man arbeten, oftast i grupp men ibland ensam. Assignments kallar dom det, och det är noga med att man har mycket referenser till artiklar i forskningstidsskrifter och sånt.

Man lär sig väldigt mycket, och det är väldigt kul.

MEN! Man hinner fan inte skejta mycket!

Dagens pungdjur

Inte nog med att jag för första gången stannat kvar i skolan sent nog för att vara tvungen att stressa till spårvagnen hem. Dessutom missade jag min hållplats, så jag fick ta den på tillbakavägen istället, när spårvagnen skulle gå och lägga sig.

tittar på titlar

Skulle registrera nytt abonemang, spana in titlarna, har aldrig sett så stort utbud förut.

Varför inte födas som månaden Maj nästa gång?

Trots det så kunde dom inte hitta nåt som jag kände mig riktigt bekväm med, så jag valde enligt ovan i brist på "The one and only"

sno inte min telefon, pucko!

Idag hände nåt mer märkligt, eller kanske inte märkligt, men ändå märkligare än frustrerande

Jag har ju haft en massa idiotproblem med min iphone eftersom wifi grejset slutat funka. Bland annat har jag inte kunnat låsa upp telefonen 'lagligt' eftersom jag inte haft tillgång till ett SIM-kort från den franska operatören Orange, och att låsa upp lagligt måste göras för att kunna få hjälp av Apple.

Så nu hade jag till slut fått tag på en fransman med OrangeSIM-kort, jag hade låst upp och var på väg till Applebutiken. Applebutiken ligger några mil i från centrum, så man är tvungen att ta bussen, och jag hade glömt bort var man tog bussen nånstans, så, eftersom jag var nära Campus så satte jag mig ner på skaten på trottoaren, tog fram laptopen och började söka efter busshållplatsen.

Eftersom jag nu inte kunde använda iphonen till att ringa med, så hade jag simkortet jag använde för att ringa, i min gamla SonyEricson P1 som jag fått av Verthenke. En rätt sliten telefon, utan minneskort och scrollhjulet på sidan var intryckt i telefonen och gick inte att anväda. Dessutom var inte pekpinnen med, och den funkar bra som ölöppnare så den hade lite rispor i lacken, så att säga. P1an låg bredvid mig på skejten, för den får inte riktigt plats i fickan på mina jeans. Eftersom jag inte kom ihåg bussnummret så skickade jag sms till min kompis Hao och frågade han om han mindes. Han svarade, men jag fick även sms från 3 om att jag hade slut på kredit på mitt abonemang, och var tvungen att fylla på med mer refill.

Jaha tänker jag, jag funderade ändå på att byta operatör för dom har så dålig täckning. Jag tittar på datorn igen, och så swishar det till på nåt sätt. Jag kollar upp och runt och ser en gammal hederlig kicker kuta utav bara helvete allt han kan bortåt nästa korsning. På nått sätt fick jag för mig att det hade med mig att göra, swishandet och hans kutande verkade på nåt sätt höra ihop. så jag kollar ner och ser att han har snott min gamla SonyEricson P1, med tomt simkort.

Så, nu har jag fyra timmar senare, hackat upp min iphone igen, och håller som bäst på att aktivera ett nytt abonemang från Optus, istället för 3, och man får har kvar numret!

Och kickern kan inte ens ringa hem till mamma för krediten som är kvar på 00-talstelefonen han köpte. På blocket i Sverige säljer dom en likadann för 700 spänn, men den är nog i bra mycket bättre skick.

Reklamationen då? Tyvärr går det inte att reklamera en fransk iphone i Australien, man måste göra det i landet där man köpt dom. Så där är jag körd, verkar det som. Dom sa att telefonerna faktiskt är olika i de olika länderna. Tveksamt, men nu ska jag försöka hitta nån som kan laga den åt mig.

Skamm den som ger sig.

Vill passa på att tacka telefonsupplier Verthenke för allt stöd på telefonfronten under året som gått. En era gick idag vid fyratiden i graven Verthenke. Jag vet att du hellre vill att jag sätter 360flippar än blir av med telefoner, men fan, det är mycket nu...

Bok, inte bok

Idag läste jag ut boken som jag läst senaste tiden.

Och nu få det vara färdigläst, för man blir alldeles för asocial
om man ska hålla på med böcker!

Eventuellt så börjar jag på en ny, men då ska det vara nån tråkig
jävel, och helst på telefonen så man slipper ta med sig nån dryg
bok!

Sent from my iPhone

Kick ass day!

Ah shit!

Egentligen så har större delen av dagen varit tråkig, men det påverkar inte ens närheten av helhetsintrycket.

Så jag skulle alltså hålla en presentation för en 150 seriösa masterstudenter, medelålder kanske 35, och hade förberett mig så pass att jag var nöjd. Responsen var enorm och jag blev avruten av applåder och gapskratt åt ganska, i mitt tycke, enkla poänger. Och själva ämnet blev beskrivet på ett bra sätt och jag höll tidsramen.

Det tråkiga bestod väl i att lyssna på alla andra, man var väl lite utpumpad, men framför allt så var dom tråkiga. Av 14 föreläsningar och kanske tre gånger så många personer som höll i någon bit var det en till person som var lite rolig, eller hon var faktiskt himla kul, men var tvungen att hålla sig kort för hon hade inte så mycket tid kvar, synd. Himla synd.

Ja, när det tråkiga var slut så gick vi och tog nån öl, alla som ville i klassen. De flesta dök upp, och eftersom Australien verkar vara världens slappaste ställe i hela världen så kändes det helt okej att vara dagens superstar. Det var inte ens drygt, så slappt är det här!

God öl, och riktigt jävla trevliga australienare, spediellt tjejjerna kanske. När man etablerat sig som sjukt rolig kan man dessutom säga saker som "jag är bara en vanlig kille" och dom tycker helt plöstligt att det är bland det roligaste som över huvudtaget skulle kunna komma ur ett mänskligt kommunikationsverktyg. Enormt praktiskt.

Presentationen handlade om hur man skulle kunna uppgradera Melbournes hyresrätters energieffektivitet.

Melbourne international comedy festival

min roligaste dröm

Inatt så vaknade jag av att jag hade en dröm som var så rolig att jag skrattade så jag vaknade.

Först tänkte jag kanske inte skriva om drömmen, för att jag tyckte det var lite schämmigt, eller kanske eventuellt för att man skulle kunna ha det och göra ett spex eller nåt av nån gång. Men hur kul har man om man lever enligt första standarden? Och hur stor sannolikhet är det att jag skulle sätta upp ett spex?

I alla fall.

Scenariot var att det var mitt i vintern, i nån fjällstuga nånstans, på bottenvåningen. Vi åt middag, och det var nån viss stämning, typ nästa lite pinigt, men inte riktigt. Vi var ett gäng på kanske fem sex pers som åt, och två av dom verkar ha varit mina svärföräldrar. Märkligt nog har jag inget mine av att nån hustru skulle vart närvarande, men man koncentrerar sig väl på det viktigaste när man drömmer.

Helt plötsligt dyker ett par polare till mig upp en bit bort. Dom kommer springande mot huset, den ena i badrock och den andra i handuk runt midjan. Alla ser dom, och det är ingen som tycker att det är något jättekonstigt, men nån kanske tycker typ att dom inte behövde dyka upp just under middan. Dom springer fram till fönstret, så man bara ser ansiktet och lite av axlarna typ, och vinkar och skriker och härjar, men det är lite som i ett akvarium, man hör inget man bara ser. Så börjar han med handuken, jag tror faktiskt att det kan ha varit Martin Bringsås, vifta glatt med handuken och peka nedåt med handen, liksom på ballen, och nån runt middags bordet säger lite oimponerat - "Dom är nakna".

I det här laget i drömmen har jag börjat tycka att det är lite pinigare än det egentligen är, så jag försöker hitta en bortförklaring, och ni vet ju hur det kan gå. Utrycket "Dom är nakna" tolkar jag som att det skulle vara något av en chock för något, så jag svarar:

-"Nä då, det är en lite grabbgrej vi gör bara, vi sätter en enkrona mellan knäna och sjunger (melodi: Du kan lite på mig (från nån gammal schlager eller nåt)) 'Bajs-bajs-bajsa på mig', varpå vi försöker träffa enkronan med en bajskorv utan att nudda knäna"

what a morning!

A blanket, is that all you have, arent you cold? Sorry for that!

Det var vad Damo sa när jag vaknade på hans soffa i morse. Dom hade hållt på å slamrat i köket en del innan å var impade av att jag inte hade vaknat under allt stök. Jag förklarade att en filt var helt okej, så länge man fick vara innomhus så var det lugnt. Och så berättade jag om min natt.

Damo kom själv inte ihåg mycket alls från dagen och kvällen innan, och förklarade skamset att han sover ganska tungt i vanliga fall, men efter en kväll som gårdagen fanns det nog inte mycket hopp för omvärlden att kunna väcka honom om han väl somnat.

(Damo trodde alltså att jag hade kommit hem tillsammans med honom, och att han hade gett mig en filt istället för ett täcke. Men i verkligheten så hade han alltså glömt att lämna dörren öppen som han hade lovat, så jag sov först en och en halv timme på grusgången utanför, och sen när jag vaknade var jag lite kall och bedömde situationen som ohållbar, så jag klättrade över huset och in på balkongen (inte så komplicerat som det låter), och som tur var balkongdörren öppen, trots att dom brukar låsa den, så jag kom in i värmen och var mer är nöjd med en vanlig filt)

Och så har jag haft en bra bakisdag utan plugg med med tabascodränkt grym pizza!

Del två

I en och en halv timme sov jag ute.

Sen vaknade jag och var bara kall och klarvaken. Frusen nästan.

Så jag klättrade över huset i hopp om att ballkongdörren skulle
vara öppen.

Vilken tur!

Soffa, värme...

Sent from my iPhone

Pakad

Well. Jag har iallafall låst upp luren, som ni ser.

Sen hade jag en rätt produktiv dag i skolan.

Så då var jag värd lite ledigt.

Så då gick jag på footy. Fasst jag hade gjort det ändå för
biljetten Kosta 70 dollar.

Och sen gick jag på krogen. Chapos lag förlorade, så han åkte hem,
men Damos lag vann, så jag gick ut med han och hans polare.

När dom gick hem, visade det sig att jag höll på att stöta på ett
par tjejer, så jag stannade kvar.

Och nu är jag utelåst, och får sova på grusgången.

Hoppas jag får pannkakor imorrn bitti. Och kaffe!

Sent from my iPhone

Australian rules football supporters

Footy dinner

Har windows blivit kreativa?

mingelkurs, och två parisiska anekdoter

Detta bloginlägg skrivs under sinnesstämningen Otrolig frustration över iphone som inte funkar. När världen till slut efter rätt så lång väntan uppfinner en mojäng som i alla fall börjar synca en del vesäntliga grejjer, och när jag till slut hoppar på trenden, så ska det ju såklart strula nå så innåt redan innan jag hunnit få igång alla syncar.

Men trots denna fördärvade stämning så ska jag försöka dela med mig av tre roliga anekdoter, varav två stycken härstammar från anekdoternas guldålder, Paris.

Den första anekdoten kommer sig från Sustainible Drinks. Vi var tre stycken om gick dit, och det började med mingel. Nu är ju inte jag någon minglare av rang, så jag stod mest och snackade med en av dom andra som jag gick dit med. Men då kom en snubbe fram och sa att man måste mingla, och att det var mer eller mindre förbjudet att snacka med dom man kom dit med. Inte alldeles överpeppad så stod jag ändå där och snackade med honom, men så småningom kom jag igång med minglandet, och då slog det mig liksom att ”men det här har jag ju redan lärt mig”, för på mingel är de sociala reglerna lite annorlunda, så då är det ju bara snacka med främlingar. Det är liksom det som är minglet.

Efter minglet så skulle jag hem, så jag köpte en burgare på Lord of the Fries och började gå mot tåget. Av nån anledning så mötte jag horder av snygga punk och kultur-tjejjer, så jag försökte vända mig om och analysera var dom var på väg nånstans, och hamnade helt otippat på Federation Square. Dom snygga tjejjerna var kanske bortblåsta, men en country/western spelning bjöds det på, och både hippies, fashionfreaks och rednecks dansade så det stod härliga till.

Av de franska anekdoterna handlar den första om en myndighet, CAF. Ifrån CAF ska man få pengar om man pluggar och bor i Frankrike, och jag hade en himla massa problem med att hitta rätt papper, skicka in dom, översätta och stämpla officielt, ja ni vet, hela grejjen. Så igår så loggade jag för första gången in på CAF för att se om dom hade skickat nåt meddelande om varför jag inte fick mina pengar. Till min förvåning hade jag inte bara fått mina pengar (utan att märka det för jag hade väl spenderat dom i samma takt), utan det verkar dessutom som att dom fortsätter betala mig trots att jag inte längre bor där! I ansökan angav jag att jag ville ha pengar tom januari, men nu verkar jag ha fått för både februari och mars också.

Tyvärr så verkar man inte kunna kontakta dom via inloggningen på hemsidan, så antagligen är det åtta veckors effektiv arbetstid för att få lämna tillbaka pengarna man inte ska ha, och alla kommer betrakta en som en idiot eftersom att man bara borde tacka och ta emot. Hur som helst ligger det riktigt långt ner på min prioriteringslista just nu (Vi har påsklov, och jag är i skolan 14 timmar per dygn, så det är en del att stå i alla fall).

Min andra franska anekdot handlar om min skola i Paris.

Under en micropaus i pluggandet loggade jag in i Parisskolans databas för att se om det hade kommit några flera betyg på senaste tiden, ett ämne är det typ fyra månade sen jag slutade och dom har fortfarande inte skickat in betygen. Hursomhelst så såg jag till min bedrövning att jag hade fått noll av tjugo i ett grupparbete! Till råga på det så var det med en grupp som jag hade flera andra arbeten med, och dom andra arbetena är i princip det som jag har kvar för att få ut alla betyg. Eftersom arbetena skulle vara inne efter att jag hade farit ifrån paris, så misstänkte jag att mina gruppkompisar inte hade skrivit mitt namn på uppsatsen. Visserligen hade detta varit i sin ordning, till viss del, eftersom jag inte hade gjort något på något av arbetena, men å andra sidan hade jag tjatat på grupperna om att få hjälpa till, vilket dom inte ville lyssna på (dom ville få kopiera sina gamla arbeten i fred)

Så jag loggar in på mejlen och skickar ett mejl till administrationen på skolan, där jag i termer fördelaktiga för min egen person framlägger detta dilemma.

Administratinen svarar relativt snabbt att jag fått noll för att mitt namn inte var med på uppsatsen (som jag befarat), men att dom kunde se vilken grupp jag tillhörde och att dom skulle rätta till problemet och jag skulle få 19/20 (vilket i princip är max, dom ger aldrig 20 av nån anledning) på arbetet, och att dessutom skulle jag få bra betyg i de andra ämnena som jag saknade. Detta gällde för alla ämnen utom det som jag väntat på i fyra månader, för där hade dom fortfarande inte fått in något betygsunderlag från läraren.

Ja, efter att ha skrivit om dessa franska genier kanske ni inte blir så förvånade av att jag har administrativa problem med registreringen av min iphone.

diskmedel

det slog mig helt plötsligt, när jag stod och diskade och diskmedlet höll på att ta slut, att under de tre år jag bott/bodde i min lägenhet i stockholm, så använde jag inte ens upp det diskmedel som hyresgästen innan lämnat efter sig. Vilket var typ en halv stor flaska Yes.

Och under halva den tiden hade jag inte ens diskmaskin.

peace-ter

En långhelg har spenderats på den australiensiska semesterlandsbyggden och i bushen.

I fredags for vi till Echuca. Där har Candaces föräldrar och hennes systers familj en varsin "stuga". En bungalow kanske man ska säga. Enplanskåk med två sovrum, jacuzzidusch kök och vardagsrum sitter ihop, stor alltan. Båda stugorna såg ungefär likadana ut, och så såg ungefär alla andra ut också. Dom låg i ett område som var byggt bara för sådana stugor, och man behövde passerkort för att komma in med bilen (fast jag skulle inte kalla det för gated community). I området fanns ett gäng swimmingpooler och tennisbanor, det ligger i anslutning till en avkrok av the Murray River, och vädret brukar klassas som det bästa i australien. Fick jag för mig.

Strax efter ankomst togs jag med på min första golfrunda sedan jag gick tre hål för att ta grönt kort, för tjugoett år sedan. Det var verkligen skitgul att spela golf, så det ska jag fortsätta göra i minst samma utsträckning som hittils.

Sen bar det av till bushen på lördagen. Damo och Chapo brukade åka hit med sitt kompisgäng från att dom blev myndiga eller nåt sånt, och åka wakeboard, elda bonfires, fiska, sätta smällare i fisksjärtarna och släppa tillbaka dom (på karpen, egentligen är det förbjudet att kasta tillbaka karpen i vattnet, man måste döda den och gräva ner den minst 50 meter från vattnet för annars hoppar den tillbaka, och den hör inte till australiens fauna så dom vill helst bli av med den) och dricka tonvis med öl och härja utav bara satan. Nu är läget lite lugnare, och vi var sju pers där, medans chapo och candace stannade i semesteridyllen.

Någon som hade varit där lämnade ett tält åt mig med en uppblåst luftmadrass i. Så för mig så var det enda jag behövde göra för att komma igång med campingen att slå mig ner i en campingstol och kläckan dagens första öl. Jag måste säga att jag blev lite impad av aussisarnas camping skills. Dom lagade fantastiskt god mat i tretimmarslongkok i gjutgärnsgrytor, samlade ved i skogen helt lagligt och plockade undan allt skräp efter sig.

Sen har Damo en gammal motorbåt så verksamheten vi utövade på dagarna var att åka wakeboard. Rätt slappt liv när det enda man gör på dagen är att åka wakeboard i kanske tjugo minuter, och ändå så känns det som om hela dagen går och att man har fullt upp hela tiden. På ett positivt sätt alltså, man ska ta sig en macka, öppna en öl, skratta åt en historia, peta i elden, åka till marinen och skita, ta en öl där, handla is till ölen och så vidare. Ganska fantastiskt hur ens hållning till förhållandet mellan alkohol och sjön, eller floden, ändras med kulturen.

En annan sak som faktiskt också ändras, och som säkert har med det förra att göra, är att i Sverige så kopplar man ju som bekant alkohol med fest, och dricker ofta för att bli just berusad. Här dricker dom ju mest hela tiden, typ. Vilket jag tröttnade rätt hårt på efter första veckan.

Vicka lirare!

Vägen till vårat läger

Ozzie teens

På väg till snabbköpet / lokala krogen

front porch

Ozzy lagamat skills

Ytterliggare en dag på jobbet...

Glad Påsk, få man inte glömma

Välkommen hem Eskil!