eskil österling: peace-ter

En långhelg har spenderats på den australiensiska semesterlandsbyggden och i bushen.

I fredags for vi till Echuca. Där har Candaces föräldrar och hennes systers familj en varsin "stuga". En bungalow kanske man ska säga. Enplanskåk med två sovrum, jacuzzidusch kök och vardagsrum sitter ihop, stor alltan. Båda stugorna såg ungefär likadana ut, och så såg ungefär alla andra ut också. Dom låg i ett område som var byggt bara för sådana stugor, och man behövde passerkort för att komma in med bilen (fast jag skulle inte kalla det för gated community). I området fanns ett gäng swimmingpooler och tennisbanor, det ligger i anslutning till en avkrok av the Murray River, och vädret brukar klassas som det bästa i australien. Fick jag för mig.

Strax efter ankomst togs jag med på min första golfrunda sedan jag gick tre hål för att ta grönt kort, för tjugoett år sedan. Det var verkligen skitgul att spela golf, så det ska jag fortsätta göra i minst samma utsträckning som hittils.

Sen bar det av till bushen på lördagen. Damo och Chapo brukade åka hit med sitt kompisgäng från att dom blev myndiga eller nåt sånt, och åka wakeboard, elda bonfires, fiska, sätta smällare i fisksjärtarna och släppa tillbaka dom (på karpen, egentligen är det förbjudet att kasta tillbaka karpen i vattnet, man måste döda den och gräva ner den minst 50 meter från vattnet för annars hoppar den tillbaka, och den hör inte till australiens fauna så dom vill helst bli av med den) och dricka tonvis med öl och härja utav bara satan. Nu är läget lite lugnare, och vi var sju pers där, medans chapo och candace stannade i semesteridyllen.

Någon som hade varit där lämnade ett tält åt mig med en uppblåst luftmadrass i. Så för mig så var det enda jag behövde göra för att komma igång med campingen att slå mig ner i en campingstol och kläckan dagens första öl. Jag måste säga att jag blev lite impad av aussisarnas camping skills. Dom lagade fantastiskt god mat i tretimmarslongkok i gjutgärnsgrytor, samlade ved i skogen helt lagligt och plockade undan allt skräp efter sig.

Sen har Damo en gammal motorbåt så verksamheten vi utövade på dagarna var att åka wakeboard. Rätt slappt liv när det enda man gör på dagen är att åka wakeboard i kanske tjugo minuter, och ändå så känns det som om hela dagen går och att man har fullt upp hela tiden. På ett positivt sätt alltså, man ska ta sig en macka, öppna en öl, skratta åt en historia, peta i elden, åka till marinen och skita, ta en öl där, handla is till ölen och så vidare. Ganska fantastiskt hur ens hållning till förhållandet mellan alkohol och sjön, eller floden, ändras med kulturen.

En annan sak som faktiskt också ändras, och som säkert har med det förra att göra, är att i Sverige så kopplar man ju som bekant alkohol med fest, och dricker ofta för att bli just berusad. Här dricker dom ju mest hela tiden, typ. Vilket jag tröttnade rätt hårt på efter första veckan.