Dubbelblogg, sista från Paris

Jag brukar blogga precis efter att jag gått och lag mig, så därför blev det ingen blogg igår.

Men vi tar det från början.

Veckan har ju kännetecknats av flitiga studier på bekostnad av ordentlig sömn. Onsdag morgon har jag visserligen sovmorgon teoretiskt sett, men eftersom jag höll på att avlida av trötthet en bit in på småtimmarna på tisdagkvällen var det bara till att duka fram tidiga väckarklockan ändå, för att i alla fall hinna ögna igenom de sista kapitlena.

Med svidande ögon och bristande motivation vaknar jag således. Slår på iphonen och kollar runt lite, för jag har märkt att om man bara kommer igång och börjar tänka lite grann så det lättare sedan. Jag ser att det är 26 grader i Melbourne och noll i Paris.

Det peppar iallafall igång en del av medvetandet, tillräckligt för att jag ska komma vidare till nästa bana, ni den med dusch och frukost och kaffebossen.

I någon form av nykter berusning går jag igenom de sista delarna, för sen är det ju ändå klart!

Efter tentan, som inte gick så himla bra men jag tror det räcker, hade vi vattelabb, och sen skall labbrapport skrivas. Nu är vi redan vid femtiden på eftermiddagen och det har varit hektiskt fullt upp än så länge.

Då visar det sig, på fullaste allvar, att projektet i T3, var jag faktiskt tvungen att hjälpa till med, och det skulle redovisas med PowerPoint morgonen efter. Dom hade i princip själva arbetet klart, så det återstod PowerPointen åt Dimitri och mig, vilket vi kunde börja med vid sextiden.

Vid sjutiden hade vi egentligen inte kommit längre än introt. Vid sjutiden var jag även bortbjuden, hem till min kompis Ashkan, från Iran, han som filmat musfilmerna. Det var något av en avskedsmiddag, även om den bestod av chips och nötter och bröd. Och vin såklart. Hela gänget var där.

Det är ett riktigt bra gäng, och jag kommer antagligen sakna att ha dom runt mig, eller det gör jag redan förresten, eftersom jag flyttat. Det blir ju gärna lite udda när man blir slumpvis utvalda att bo ihop, men det hade alltså fallit sig utmärkt udda i denna lottning.

Så vid elvatiden beger jag mig hemmåt. Såklart funkar inte tågen. Gissningvis funkar dom inte för att det snöar och är kallt, och lika naturligt vill man att det är då dom ska funka sol bäst.

Jag vandrar därifrån och kommer till en busstation som verkar trevlig, och tar mig på så sätt hem.

Då skall det powerpointas.

(och här däckar jag. Detta skrivs klockan 06:44 lördag morgon jag tror faktiskt inte ens att jag ska försköka riktig-blogga nu)

Jag PowerPointar tills jag säckar kl 2:30. Då ställer jag väckarklockan på 5:00 och tänker att det är inte hela världen om jag skulle råka somna.

(Varpå jag däckar igen, och följande skrivs i stockholm, söndag kväll, Jesper Björnlund har precis spikat kvalet i puckelist-OS i Vancouver)

Under natten (fortsätter alltså tidigare blogginlägg) vaknar jag till ibland, försöker fattigt att fortsätta läsa mitt pluggmaterial, men slöar ur och somnar om varje gång. Klockan 04:40 vänder det sig, kaffebryggarn, förlåt, espressobryggarn får en elchock, dusch är inte att tänka på, bara PowerPoint. Några minuter innan åtta fixar jag till den sista sliden. Det skulle vart ca 30 men vart 38, well fuck it, tvättahåret, i med gel och kamma, byta t-shirt och shorta så det iallafall ser ut som man sovit hela natten och har en ren garderob, iväg till plugget, här skall presenteras!

08:25 surfar jag in i skolans lokaler. Jag har bara numret till Dimitri, och han sitter fast i RER-tåget som fortfarande inte tagit in gårdagskvällens snöoredaförsening, så jag sätter mig och går igenom materialet en sista gång. Dimitri dyker såsmåningom upp och vi möter upp grupper, delar upp arbetet mellan oss, Dimitri lägger in power pointen på sin dator och rättar mina skrivfel. Klockan nio sharp står vi uppradade utanför klassrummet, peppade upp röver öronen.

Efter lite försening kommer vi igång, det blir på min dator med den orättade versionen för Dimi fick inte igång sin på projektorn. Tant pis! Lärarn är av slaget som gillar skämt, så vi har kommit överens om att skoja till det om vi får tillfälle. Ja, i min värld får man inte alltid tillfälle, så det kanske är lika bra att ta dom, varpå jag inleder min del på klockren dalmål. Lärarn ligger nästan dubbelvikt i ett förtjust skratt, och ja, ni kan ju gissa rätt tre gånger i rad på att resten rullade på som en Paris trottoar, riktigt smooth med andra ord.

Varpå lite ärenden följde. Ena banken, den som jag skulle avluta mitt konto hos för dom är lite krånliga, skulle såklart inte bara låta mig avsluta kontot hursomhelst, utan tvinga mig till ett möte klockan 10:30 lördag förmiddag. Tack för den televerket, eller LCL som banken faktiskt heter.

Väl hemma lägger jag på ett kol för att avsluta mina labbrapporter. Huvvet är lite segt, så det går lite segt. Men runt sex tiden tycker jag att det får duga och mejlar iväg det till min Kanadensiska kollega, Vincent, och drar till skatehallen för vad som antagligen blir min sista Parisskejt.

I ett fantastiskt skatesession där treflippen verkligen borde ha kommit men fortfarande inte gjorde det, lyckades jag ändå sätta bs blunt. Eller heter det blunt backside?

Efter det var det ju krogen som hägrade. Enrique, min Mexarpolare skulle bort över helgen så det var sista tillfället för mig att träffa honom, och vice versa förstås. På vägen dit slog det mig att jag knappt ätit på hela dagen, men som tur är ligger stället precis bredvid Aux meiullers crepes de Paris, så biffen fick ett värdigt väck. På krogen var lite gött fölk, mest, eller kanske tillochmed bara, utbytesstudenter. Hon hånglet så lite besviken ut när jag drog med några andra för att ta sista tunnelbanan hem. Men grow up liksom!

Fredagen bar en sovmorgon i sina armar. Bara det hade varit nog, men var inte nog. När jag väl kom upp var det packning på schemat. Men jag hann knappt mer än börja packa innan fredagkvällen gjorde entré i form av stämning på mycket hög nivå. Först ut till Cachan, min gamla förort, och hem till polarna Eduard och Etienne som skulle ha lite förhäng inför galan. Jag had också tänkt gå på galan, mest för att det kändes som ett passande slut på hela vistelsen, men som tur var var biljetterna slut så jag slapp. Jag hängde därute ett par timmar, dumpade min vinare, drack några glas, åt några slices, sa hejdå och åkte vidare till Paris.

I Paris var det skatarpolarna i tredje årskursen som gällde. Dom hade precis haft sin sista dag någonsin på ESTP, förutom att dom måste tillbaka efter praktiken och presentera sin praktik. Dessutom fyllde Alexis år, så det var extra firanden. Go mat, bra stäming och rökigt inomhus.

Sen drog vi några vidare, peppade till tusen. Det var Romain, Anthony, några som jag inte vet vad de heter och jag. Även Helena, en söt tjej från Spanien som även var med till Stockholm för några helger sedan anslöt. Det visade sig att hon gått och blivit singel sedan sist.

Det var sjukt bra stämning, ölen flödade, men vid fembläcket eller något sådant fick dom för sig att bomma igen plejset. Då drog vi på nåt annat hak, och visserligen var det nån random dude som bjucka på bärs, men annars var där rätt trist så vi drog hem. Packade som kungar!

Hem kom jag väl vid sjubläcket, bloggade tre rader eller nåt, se ovan, höll precis på att glömma ställa klockan inför bankmötet men kom ihåg och somnade utan problem.

Vakna var drygare dock, klockan nio hade jag ställt klockan, men först halvtio kravvlade jag mig upp, insåg att det var försent för dusch och frukost men för tidigt för att bara gå till banken direkt, jag hade ju inte brytt mig om att at av mig kläderna så det hade ju vart praktiskt annars.

Hela vägen till banken i tåget, på banken och på vägen hem i bussen, var jag orolig för att jag skulle drabbas av en kastspyattack och inte kunna hålla emot den. Det hade just varit snyggt det, avsluta bankkontot med en spya i urringningen på den snygga banktjänstekvinnan som gjorde att hälften av grabbarna på skolan valde just den banken.

Men med en baguettemacka på fickan kom jag småningom hem, åt och somnade med belåten min, för att vakna igen runt halv fem på eftermiddagen.

Med mindre än ett dygn kvar till flyget, och en lördagkväll däremellan får man säga att det är dags att packa, så sagt och gjort. Det tog väl fram till en tio på kvällen, och resultatet hette inte till att duga. Så jag gick och tog en avskedsöl till min kompis Tristan, som jag lärde känna när jag gick i fransk privat katolskt internatskola i en liten by i alperna som är känd för sina goda ostar, för elva år sedan. Sedan var jag tvungen att möta upp hon hånglet och hennes gäng på en annan krog innan jag drog hem. Det var lite motigt för hon är verkligen mer på än vad jag är, och så även denna kväll, men mellan ett och halvtvå kunde jag slingra mig, även om det var motigt motigt. Väl hemma höll jag på att avlida av sömnbrist, så nån packning var inte att tänka på, så det var bara till att ställa klockan på 07:00 och hoppas på att det skulle räcka.

Det gjorde det, med rationalitet som uppträder endast under pressade förhållanden lyckades jag packa så att jag fick med ca 40 kg packning utan att betala övervikt, samt att städa lägenheten till ett skick som den säkerligen inte varit i sedan min kompis flyttade in där för tre år sedan. Men vilken kompis va, som lånar ut lägenheten (ok, tog lite hyra gjorde han, men det var mest symboliskt), tar med en till skateparken och ger en tips till 3flipen. Synd att man inte hann med den i Frankrike, får bli i Australien istället.

För nu är jag hemma i Stockholm, och i övermorgon flyger jag till Melbourne där jag ska var i fem månader eller något åt det hållet.

Så vi hörs där, håll nu tummarna för Jesper i finalen!

Tja, det vart en fyrdubbelblogg, jaja.