School is cool

På fredagen började skolan.

Eller presentationen av skolan snarare, där dom berättar för utlänningar hur det funkar och man ska lära känna varndra och sånt.

På vägen dit så gick spårvagnen sönder, så jag fick gå de sista hundra metrarna. Vad tror ni inte man får höra då?!! "Excuseme, you are at de ESTP School, we have class together in architecture!" på klockren fransk brytning. Det visar sig att det är två snubbar som känner igen mig från skolan jag precis gått i i Paris. Så jag går dom sista metrarna med dom snibbarna, och håller då nästan på att krocka med Ann, som är min klasskompis från KTH.

Skoldagen blir lite lång, jag försökte registrera mig enligt konstens alla regler, och det var inte bara trycka på play. Men jag kan iallafall fatta att det är lite bök, med så otroligt många utbutesstudenter som kommer vill man nog gärna få lite ordning och reda på det hela.

Dom bjöd på lunch också, visserligen bara nåt chiabattabröd med lite pålägg, men jag var ändå så sjukt nöjd för det fanns helt enkelt två alternativ, veg och kött. Känslan av att franska specialbeställningar, krångel, peta åt sidan, att dom tycker man är dum i huvve o sånt har stannat kvar i den mörka medeltiden på andra sidan jorden sitter som en Burt Reynoldsroundkick i en åttiotalsrulle.

Efter att antagligen ha lyckats lösa allt så ringer jag Toski, en gammal polare från Malmberget (Gällivare) som tydligen också hänger Melbourne med sin tjej sen ett par veckor tillbaka.

Toski berättar var han håller hus, och jag letar reda på en karta och försöker lista ut vilka tåg man ska ta för att komma dit. Sen får jag istället för mig att jag ska lyda skolans råd och skejta dit, för att spara pengar, det verkar ju som det är mest nerför. Skejten har jag med mig eftersom jag skejtat till bussen på morgonen.

Att skejta till Toski måste vara dagens bästa beslut! Perfekt nedförsbacke hela vägen. Jag är fortfarande livrädd för vänstertrafiken, så jag stannar vid övergångsställena varje gång, tittar femtioelva gånger åt vänster för varje gång åt höger, går över gatan och hoppar på skejten. En eller två sparkar tar mig sedan de hundra meter som utgör stäckam till nästa korsning, och det är ingen störtloppssträcka, utan hela vägen fram får man perfekt skatehastighet utan att varesig pusha eller bromsa nämnvärt.

Det var jävligt fett att se Toski. Han har bott i Göteborg länge, så då blir det ju inte att man träffas, och i vanliga fall så ligger ju Melbourne ännu längre bort, men inte idag alltså. Vi tar ett par öl på en krog, sen hjälper han mig att handla kaffe, munskölj och solkräm. Antagligen kommer solkrämsinhandlandet visa sig vara ett ännu bättre beslut än att skejta till Toski, men glöm det!

När jag kommer hem sitter Chapo och Candace i nya soffan och tittar på tv och fixar lite grejjer. Jag slår mig ner, tar en öl, får höra att Oz vunnit pipeguld i OS och att Anja fått brons trots störtloppskrachen dagen innan. När klockan börjar närma sig tio på kvällen har jag hunnit somna tre - fyra gånger i soffan, så då jetlagursäktar jag mig och kryper till kojs.


- Posted from my iPhone