Dagens dubbel är utan tvekan de gamla tag-team spelarna munnen och rövhålet, men nu tar vi det från början.
Dagen började och gick extremt bra, akademiskt bra, afroakadamiskt bra, nzunge. Vi satt på kontoret och skrev, och jag hade en del att göra som jag inte riktigt hade tänkte på, så det flöt på. Vid typ tre-fyra hade vi ett givande möte med min handledares handledare, och han kom med lite bra feedback på det som vi håller på med. Då hade jag redan kännt att det var inbördeskrig på gång nere i de södra delarna av överkroppen ett tag.
Efter mötet var avslutat ursäktade jag mig och gick på toaletten och la en riktig jävla hästaspya. Hade ätit rätt rejäl lunch, och uppkastandet visade resultatet. Tillbaka på kontoret kände jag mig ganska mycket bättre och fortsatte jobba ett litet tag, men eftersom vi skulle förbereda våra prover lite senare kände jag att jag behövde nog vila innan jag skulle orka med det.
Ett bra ställe att vila är thérummet i den avdelning där den svenska forskaren fick. Tänkte dricka lite thé där med en hel del socker för att få tillbaka lite energi i kroppen. Dricker aldrig thé med socker annars. Men jag fick inte igång vattenkokarn. Jag går in till svenska forskaren och hon som hon jobbar med för att kolla om det är så att elen kanske har gått. Lite orolig att störa, har ju som inte så många andra anhalter att hänga på vid skolan, men i samma ögonblick som jag ser att dörren redan är öppen ringer hon till mig för att kolla läget, så det var ju bra tajming. Elen är mycket riktigt nere, värmen i deras kontor låter en förstå att luftkonditioneringen inte varit igång på ett par timmar.
Forskarens forskarkompis känner förbarmande och går och kokar thé till mig i en avdelning där det finns el, sen får jag sitta och vila på ett kontor där det finns el = inte sinnesjukt varmt. Sitter där ett tag, slumrar till, vaknar, måste kuta på toaletten för att spy mera, och har då känt mig lite yr och helt övertrött ett tag. Man har ju hört en del om tropiska sjukdomar, så man börjar ju undra, men det liknar nog mest en vanlig magsjuka ändå. Svenska forskaren har gett sig ut på joggrunda, och när hon kommer tillbaka beställer hon taxi åt mig så att jag kan åka hem och vila hemma.
Har ju visserligen vare sig AC eller fläkt hemma, plus att elen brukar vara borta här också ifall den är borta på skolan. Men man kan i alla fall klä sig lite svalare som svenska forskaren påpekar, och dessutom kan man ju köra skytteltrafik mellan dass och säng tänker jag själv. Vidare bubblar det på rätt friskt i magen, och jag har ju både resorb och diarrépiller där hemma. Jag åker hem.
Väl hemma förändrar jag världsgeografin och anatomin genom att med röven föda ett nytt hav. Eller tre nya hav om man ska vara helt ärlig. De bruna haven. Jag sover lite. Vaknar lite. Inser att jag inte har någon som helst mat hemma, så jag pallrar mig till lokala handelsplatsen och köper två mangos. Fem spänn. Haltar hemmåt i inte-så-stöddighet, och somnar igen.
Nu är klockan halv tre på natten. Jag har precis gått upp och ätit en mango, man måste ju få i sig energi om man inte ätit sen lunch och dessutom spytt upp lunchen. Efter mangon bajsade jag ett nytt Bruna havet, men det var mera filmjölkskonsistens nu, nästan långfil mot slutet, säkert ett gott tecken. Sen fyllde jag på med resorb och diarrépiller. Nu ligger jag i sängen under myggnätet i värmen igen. Magen bubblar, men det känns kontrollerbart, huvet har slutat att yra.
När jag yrade så kom jag på massa bra tankar, typ om hur jag skulle dö av diarré och hållas vid liv av maskiner och sen återuppstå och folk skulle tro att jag var någon ny messias, och jag skulle få komma med massa go kritik om hur nästan all religion är utnyttjad, och att i centrum av religionen är ändå människan, det är ju för människan skulle som det finns skrifter, och att om människan inte kan utvecklas med hjälp av skrifterna så har människan missat själva poängen (=kyrkans oberoende av staten och en del annat kommer i kölvattnet på det). Kommer inte ihåg prick allt jag yrade, men det var ganska kul yrning. Nu ska jag försöka sova lite mera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.