Med tanke på hur min tur-bild sett ut det senaste året kan jag nog vara glad att flyget inte lyfte med motorproblem. Mer glad än så är jag över de roliga människor jag fått träffa under dessa strandsatta förutsättningar.
Människa # 1: En dansk-norsk statistikprofessor på 75 år med businessklassbiljett till Malawi för 30 lakan att matcha sina cigarrpaket. Högljutt svärande över att han åkt med ethiopian i trettio år och att detta var det värsta han varit med om. Efter att flyget blivit försenat i fyra timmar meddelades att det skulle ställas in, och att vi skulle få hotell, ifall vi ville, till dagen efter. Statistikerna hade hamnat i "fel" kö (tror ingen info om vilket som var "rätt kö" "utgick"), han hade hamnat i dubbelrumskön, och vänder sig pragmatiskt om och ropar ut till ett femtiotal köande "vem faen ska jeg dele dubbelrum med!", varpå undertecknad tar sitt förnuft och några platsers i kön tillfånga och bekänner färg, och detta trots att en dansk mage tydligt indikerar ljudlig norsk snarkning. Men jag sov ju så bra ändå.
Människa # 2: En svensk långtradarchaffis på 65 år med åtta flickvänner, med tillhörande fastigheter, runtom i Afrika, som han underhåller (iaf ekonomiskt). Undertecknad kläcker i ett svagt patriarkalt ögonblick ur sig en slags förundran över detta tillsynes fördelaktiga arrangemang, och får då lära sig en del om ansvar, syn på världsutveckling och ytterligare en del om människor och öden.
Människa # 3: En svensk lerdrejjare i yngre medelåldern vars knä åkt på den till synes största skada jag sett sen minst i lördags, och detta för att hon snubblat på sjögräs i Kenya, och i tron att hon endast stukat ett ledband fortsatt bruka knät under en vecka. Sen sätter Karolinska Institutet sina kirurgiska kunskaper i bruk, och sågar och skarvar och plåstrar och skruvar och sätter till slut lite sjukgymnastikskrav varpå hon nu alltså är på väg till Zansibar med sin dotter för att dyka. Med hela byggställningen runt benet på plats, förstås.
Människa # 4: En medelålders italialienare. Lång rock, kort, gentlemannautseende och intiligent blick. Han talar perfekt svenska, varpå jag naturligtvis gissar att han är även svensk. Till svar får jag, såklart, ett tack, ett generat leende och en utläggning om att han minsann inte är svensk, men däremot mycket fascinerad av "hjältarnas språk". En mycket intressant diskussion står för dörren när plötsligt bussen som ska ta oss till vårar hotell anländer. Jag drar av vår korta diskussion slutsatsen att han talar iaf franska, grekiska och engelska (engelska har dock tappat sin charm!) lika väl som svenska.
Flyget som skulle gått kl 20:00 igår skall nu enligt senaste prognosen gå idag kl 14:00. Eller det är ett annat flyg, men det vi ska åka med iaf.
Location:Arlanda hotellby
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.