Sen åt vi lunch med forskare, hennes pojkvän och tre gäster sfrån Sverige som dom har haft här ett tag men som åker hem ikväll. Det är så det är, man åker runt hela eller halva jorden för att lära känna nya svenskar. Alternativet är att åka runt hela eller halva Sverige och lära känna nytt folk från Falun.
Sen efter lunchen satt jag på Stalins kontor i några timmar och väntade på att något skulle hända. Läste en forskarartikel, bläddrade lite i en bok. När inget hade hänt och jag började somna av ansträngning fick jag ledigt. Då blev jag pigg och fick lite internetuppkoppling. La upp en massa bloggavsnitt.
Sen bestämde jag mig för att det var dags att känna lite på stan på egen hand. Eller stan och stan, det här är ju en bit utanför själva Dar es Salaam centrum. Men eftersom jag är lite av en social ensamvarg så måste jag på nåt sätt gå på stan själv för att riktigt veta om jag klarar av det själv. Utan swahili, dålig på att pruta, sönderbränd av solen och med solkräm över hela halsen. Det gick bra, brände bara 20.000 shilling, 100 spänn, och blev nog bara lite småblåst på det dyraste. Men man ska ju egentligen inte bli ens småblåst, det enda det bidrar till i långa loppet är att förstärka vita och turister som blåsta idioter och pengamaskiner med pengaförakt. Vilket faktiskt inte är riktigt sant, generellt sett alltså.
Sen blev jag bjuden på avskedsmiddag hos forskaren och hennes pojkvän för deras vänner. Hemma hos dom. Forskaren och pojkvännen alltså. Och nu är jag hemma. Imorrn ska jag försöka komma ihåg allt jag borde tagit med mig idag till Stalin.
Förresten, märkte ni att att varje stycke i detta bloggavsnitt, utom det första och detta, började med ordet 'sen'? Det blir så när man inte skriver om reflektioner. Men jag ska skriva reflektioner också, om daladalan och om fördelar med gammeldagsa telefoner. Men jag ska skriva reflektionerna sen.
Location:KK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.