Första bakisbloggen (28 januari + morgonen efter)

Bakis kanske var att ta i, men jag har i allafall druckit min första alkohol, öl och sprit, 2011. Och min första nånsin i Afrika.

Men vi tar det från början. Så igår skrev jag om den perfekta morgonen. Det måste ha hjälpt. Igår blev dagen då jag fick flyt igen, återtog initiativet och fick sjukt mycket gjort trots knappa resurser.

När jag hade cyklat ner till skolan med dataryggan på ryggen (man kan inte ha den i cykelkorgen, då skulle den ju försvinna. Och skaka sönder en gång sekunden.) så var min handledare inte inne på sitt kontor. Jag reflekterade en millisekund, och insåg att jag ändå visste vad jag skulle göra idag. Jag gick till labbet.

Labbassistenten har jag ju hunnit bli lite tjenis med, minst sagt, vid det här labbet. Och det är han som bestämmer i labbet. Så på självsäkra ben glider jag in i labbet och plockar fram mina grejjor (det första jag har att göra är att renskriva en massa anteckningar från dagen innan). Det är svalt och skönt i labbet, för en som har cyklat sig varm. I labbet så kör dom lite prov, lite föreläsningar, lite gruppdiskutioner och lite labbar medans jag är där. Men det är perfekt. Jag är effektiv som bara den, sköter min grejjer, hälsar glatt och är trevlig. Precis när jag ska börja labba själv, men proverna går elen. Inga problem egentligen, dom har generator till labbet eftersom det är ett labb. Men vad som inte har reservel är vattnet. Alla ställen här har ju vattnet i en tank uppe vid taket, så pumpar man upp vatten dit när man har el, och så rinner det av självtryck när elen försvinner sen. Man får inte vara dum! Förutom på universitetet förstås. Där försvinner vattnet vid ett elavbrott, men elen finns kvar via en generator. Mycket babbel om ingenting kanske, men jag ska ju tvätta mina prover, så att det inte finns vatten är ju mini-förödande.

Inga problem. För zink-standarden som jag hade fått veta att den var beställd, var inte beställd. Anledningen är att dom inte kan få fram pengar till den. Men jag har ju pengar, den kostar 800 kronor ungefär, så jag säger att jag kan betala den på fläcken om dom beställer den, att jag måste cykla hem och hämta Visa-kortet så att jag kan ta pengarna först bara. Sagt och gjort. Vem vet, när jag kommer tillbaka har kanske vattnet gjort det också. Svettig som en dåre kommer jag tillbaka. Men inte vattnet.

Äter lunch med handledarn. Fruktsallad. Alltså inte fruktsallad med konserver som man får hemma. Utan en som jobbar där med att skära frukt delar i sakta mak upp lite ananas, mango, banan, gurka och vattenmelon. Jag beställer juice till det.

Jag får då höra att jag kan använda det destillerade vattnet. Kan ta allt jag vill, så gör dom mer när elen kommer tillbaka. Perfekt! Visserligen finns bara 5 liter, jag hade kanske använt upp det även om jag hade haft hur mycket rinnande vatten som helst, men man tager vad man haver. Några timmar senare med fixande och pulande och framförallt tvättande är jag klara med alla prover utom ett, som hade taggar. Dessutom är det ett ganska stort prov och det destillerade vattnet sjunger på sista versen. Gummihansdkar mot taggarna står inte att finna, trots att jag överväger en tre-fyra olika sätt att fixa dom på. På finaste manér sjuter jag på problemet, och tar på min handledares inrådan med mig proverna och det sista destillerade vattnet till stället där grejjerna ska läggas på tork. Lägger upp det. Snyggt som fan. Är nästan klar när handledarn hör av sig och säger att han vill gå för dagen, vilket betyder att jag måste dra och hämta mina grejjer på hans kontor. Bra tajming. Jag gör klart dom sista proverna och ska precis dra när jag kommer på dom där jävla taggbuskarna igen. Fan också! Hur gör jag nu? Jo, det står en stor hink med rent vatten där. Jag tar ut den, häller ut lite på marken som är beklädd med stenplattor och tvättar snabbt som fan en stenplatta. Tömmer ut proverna där och häller på med vatten. Väljer ut de växtdelar jag ska ha och doppar dom i vattenhinken och rör om. Det går förvånansvärt bra, och vem fan bryr sig om lite gamla taggar om man är lika hård som jag. Slutligen sköljer jag med destillerat vatten, lägger upp på tork och betraktar mitt arbete. Det är fan helt perfekt!

Jag glider upp mot handledarns kontor med en fantastisk känsla i kroppen. Idag har jag fått sjukt mycket gjort trots att inte allt gick som det skulle, det känns helt klart som dagen då initiativkraften återvände med buller och bång. Jag hämtar mina grejjer och säger god helg till handledarn och tänker att jag kan ju inte sluta nu. Eftersom jag inte vet vad jag ska göra riktigt så beger jag mig nedåt det mer bullriga delarna av närområdet, jag har fått tips om ett bra hotell där, och eftersom att det verkar som om min familj kommer och hälsar på mig imorgon så tänker jag att det kan vara bra kolla upp lite priser och bokningsbarhet. Det tar en timme kanske, och nu när jag tänker efter så undrar jag om det inte är första gången i mitt liv som jag kollar ett hotells bokningsbarhet. Initiativkraft deluxe. Det tar tid och det är enkelt men långt att cykla.

På vägen hem därifrån ringer den svenska forskaren, så jag åker hem till dom. Jag ska förresten själv flytta in där i mitten av februari blev det klart häromdagen, tyskarna och uganda-tjejjen ska ju flytta ifrån där jag bor nu, så jag tyckte det var trist att bo kvar utan andra studenter, och så trillade det här in med perfekt tajming. Läget är fantastiskt och människorna som bor här spöar läget vilken dag som helst.

Iallafall så drar jag dit/hit. Dom bor på en inghägnad gård med fyra hus på, och i dom andra husen på gården finns en massa sköna ungar. Ungarna är galna och hur charmiga som helst. En som heter Zion och ofta tackar gud och jesus är det charmigaste trollet du har hört talas om. Hon fick Urugays mangoskal efter att han hade ätit upp allt fruktkött och smällde i sig hela skalet. Vilda ungar! Jag skriver labbdagbok för dagen som har gått och garvar åt galna ungar. När ungarna drar kommer forskaren och norskan hem. Jag får en dusch, en öl och lite häng. Urugay lagar middag och jag hjälper till. Pasta med tomater och piri-piri. Sjuuukt gott. Rom-och-kola på det, med pepparkakor, och kvibille grönmögelädel. Jag smäller av! Fy fan va gött. Glöggen kommer fram men jag håller mig till romen. Till slut börjar vi kunna det här. Forskaren är trött efter veckans slit och lutar åt att gå och lägga sig, norskan och hennes snubbe vet jag inte var dom tog vägen, men Urugay och jag drar vidare på krogen och drack några olika afrikanska öl till och snackar politik, livsfilosofi och goja tills stället bommar igen. Vilken jävla perfekt heldag alltså. Perfekt. Sen får jag sova i deras gästrum. Som dessutom är det som kommer bli mitt rum när jag flyttar in här.

Nu är klockan halv tio dagen efter, magen börjar göra sig hörd. Att leva på frukt, piri-piri, öl och sprit, - inte att undra på att folk får turistdiarré