Planen för planet att lämna Arlanda igår klockan sex på kvällen höll väl i stora drag, och vi lyfte runt midnatt nångång, och nu hade mellanlandningen i Rom strukits från schemat så vi skulle spara någon timme och kanske hinna med anknytningsflyget i Addis.
Under de timmar som spenderades i vänthallen mellan klockan sex och elva eller vad det nu var, så slog det mig att vi var litegrann som tv-showen Big Brother, fasst utan tv. Alla började snacka med främlingar som man nu kände igen lite grann efter att ha stått i samma kö en del under senaste dygnet, berätta om sitt liv, vart man skulle i Afrika och vad man skulle göra där.
Inte så många skulle dit i rena turistärenden, utan dom flesta hade någon anna huvudsubstans i sin vistelse; jobb, missionering, etablering, rehabilitering, träffa vänner och släktingar osv. Och alla satt vi ju i samma båt, verkade det som. Ingen verkade upprörd över något missat möte eller så, som att tryggheten från moderkontinenten redan hade införlivat sig med resenärerna. Eller om det var mañana mañana-attityden som satt sig snarare än tryggheten kanske.
En snubben hade en syrra som precis hade startat företag som jag kanske vill jobba för sen, med alternativ vattenrening i Frihamnen, skulle kunna passa mig svinbra! En annan snubbe höll på med inspirationsföreläsningar och höll på med företagsutveckling och sånt. Dom flesta andra som jag snackade med var sånna som jag skrivit om tidigare. Dansknorsken bland annat, vicken sköning!
Väl på planet fick vi det betryggande beskedet att något nytt gått sönder, att vi var tvungna att vänta på tekniker osv, så där rök väl en timme till. Men jag hade inte stängt av mobilen än så jag kunde ju facebooka. Dessutom så delade de ut tidningar, som passande nog var från dagen innan, dagen då vi egentligen skulle ha åkt. I DN var bland annat en intressant artikel om kriget i Afghanistan, som fick en att bli skeptiker till det å.
När vi anlände i Addis brann det i knutarna, mötande plan skulle lyfta 20 minuter efter vi landat med ankommande plan. Jag tog helt enkelt rygg på de andra Dar-resenärerna, tre stycken, och gemensamt höjde vi rösten och proklamerade DAR ES SALAAM? till all personal vi mötte. Dom skicka direkt tillbaka oss på gatewaybussen som körde oss direkt till boardingcardkontrollen där vi visade våra två dagar boardingcards och blev insläppte i ett nytt plan. Det tog väl en pisskvart ungefär hela proceduren, från plan till plan, och tjugo minuter senare lyfte vi för vidare färd. Hoppas det incheckade bagaget gjorde det också!
Så nu sitter jag på ett 2/3-delsfullt plan som mellanlandar på Zansibar bredvid missionärstjockisjänkare som ska långt bort på vishan i Tanzania och bedriva lite jordbruk i ett litet samhälle.
Location:Mellan Addis Abeba och Dar es Salaam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.