En helt ny värld

Idag har vi dykit med tuber. Det var farsans ide, och det verkade kul även om jag inte har tyckt att det var världens grej innan. Jag har ju dessutom hål i ena trummhinnan, så ovanpå allt krångel med tuber och grejjer visste jag inte om jag skulle kunna åka överhuvudtaget.

Efter en tiominuters enskild introduktion, eftersom dom andra redan hade varit iväg en gång och kunde grunderna drog vi iväg. Vi åkte en halvtimme med båten tills vi kom till ett korallrev vid en liten grannö innan det var dags att kränga på sig de tunga tuberna och ramla bakåt över relingen på båten, så som man ser att dykarna på tv gör.

Sen dök man. Och helt plötsligt var man i en helt ny värld. Med en helt ny, eller många nya, livsformer, med ett helt nytt transportsätt, helt ny terräng, och dessutom var man tyngdlös. Det var helt fantastiskt! Jag hade en personlig guide/instruktör, en chilenska, som höll mig i handen och visade mig vart vi skulle, var dom roliga fiskarna. Ett tag följde vi efter en sköldpadda på färd över havsbotten till okänt mål. När vi vänt tillbaka till revet var där ett sånt enormt stim med fiskar som klöv sig när man simmade igenom det, och man kom så nära att nästan nuddade fiskarna. Hela tiden var där fiskar av olika sorter och färger som simmade runt bland korallerna, och sjöstjärnor, och havsborrar, något som såg ut som uppochnedvända lianer som växte rakt upp, molluskdjur som växte huller om buller, en mängd odefinierbara ting som man inte viste om det var dött eller levande, överallt var det grottor, håligheter, växtligheter, liv, färg, skuggor som rörde sig mystiskt och rörelse generellt. Det var som att vara gäst i ett helt främmande Universum, med sina egna fysiska lagar och levnadsvillkor, det var alldeles fantastiskt. Efter vad som kändes som max fem minuter återvände vi till ytan och jag kunde i ord uttrycka mitt pepp. Hon sa att jag hade sett ut som en femåring därnere, och att vi hade varit nere i tre kvart. Det hade känts som om vi var kanske tre fyra meter ner, men tydligen hade vi varit hela tolv meter som djupast, då när vi följde efter sköldpaddan, och det trasiga örat hade klarat sig hur bra som helst, tillochmed bättre än det friska örat faktiskt, som hade hunnit blivit lite ömt av allt tryckutjämnande.

Efter att alla klättrat upp i den lilla träskorven med orange tygpresseningstak återvände tillbaka över havet. Det hade blåst upp en del och krängde ganska kraftigt och solen stekte obarmhärtigt.

Obarmhärtigt somnade jag även, däckade, under lunchen och sov fram tills det var eftermiddagskaffedags.
- eskil

Location:Nungwi,Tanzania