Imorrnbitti kvart över sju går taxin tillbaka till färjan som förhoppningsvis skall ra mig tillbaka till kontinenten. Zanzibar har varit fantastiskt, och inte minst att träffa familjen, men det blir ändå skönt att återvända till den riktiga världen, och det riktiga livet, på något sätt. Det är lite svårt att förklara, iallafall för mig själv, vad det är som gör att man ändå dras tillbaks till sina studier, men jag tror det är känslan av att aktivt vara på väg mot ett mål som saknas mig här. Livet här i Tanzania har inte varit särskilt betungande ska jag säga, och det är skönt, måste jag erkänna, men någon form av, om inte annat så i alla fall metafysiskt, slit innebär det, och ett liv utan slit börjar för mig efter ett tag verka tomt och ihåligt. Nu är jag ju iochförsig extremt utvilad sedan ett tag tillbaka, hade jag inte varit det hade jag nog gärna stannat längre, men nu tar snarare rastlösheten tag i själen, och det känns rakt igenom bra.
Men eftersom jag imorgon säkert kommer att ha fullt upp av annat att blogga om, så vill jag ta detta tillfälle i akt att rikta ett riktigt riktigt stort tack till mamma, pappa, Lotta, Ankan och Elin för att ni alla tog er hit till moderkontinenten och hälsade på och därmed förgyllde både mitt liv och min 30-års dag.
Tusen tack ska ni ha!
- eskil
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.