Yr som en höna hakar jag på Norge norröver på ön. Dom är två från Norge och dom betalar nästan hela taxin, så jag kommer billigt undan. Tyvärr fokuserar jag på kaoset efter färjan litegrann, solnedgången missar jag mest, vilket är lite synd eftersom det antagligen skulle vart den vakraste jag sett. Det hade ju vart nåt att se sitt livs vakraste solnedgång i ett taxikaos i Afrika på en ö som man inte vet om det är den man ska till eller inte. Nåt att berätta för barnbarnen när dom inte vill sova. Antagligen kommer man trivas bättre själv med att berätta historier för barnbarnen också, hellre det än att dom bara ska ligga och sova, och dessutom så kommer det nog inte finnas något som liknar det här då, alla länder kommer vara utveklade, så trots att ungarna är för små förstå det, så kommer det som dom föredrar att lyssna på framför att sova att vara något av en viktig del av deras historia, av den då ännu mordernare mänsklighetens historia. Kommer antagligen påverka deras också. Tänk vicken framförhållning man kan ha!
När jag slutligen efter ett par timmar i taxin stiger ut på hotellet där familjen väntar är dom såklart utsvultna och sitter halvtåligt och väntar på en noga utvald grannrestaurang. Stället vi bor på, och restaurangen, ligger fantastiskt. Ön är ju en beryktad paradisö, men det gäller ju ändå att hitta sina pärlor. Stället har allt man kan önska, balkong över stranden när det är lågvatten och när det är högvatten kan man hoppa i vattnet direkt från balkongen. Men det är ändå ett budgetställe, vilket innebär att all onödig plast och sån opersonlig massproduktion är ersatt av halmtak och handsågade golvplankor.
Restaurangen vi går på har riktigt bra mat. Eller riktigt bra råvaror kanske man ska säga. Hur somhelst så är det gott.
Utöver det så bjuder restaurangen på underhållning, några lokala förmågor spelar bongotrumma medans några andra dansar, slukar eld och får ormar att dansa. Jag blir själv uppkallad och får hålla en knappt tre meter lång orm, vilket känns riktigt tufft. Annars är uppvisningen mest jobbig, för hög musik för att man ska kunna prata vid bordet, och en annan skiljer ju gärna mellan underhållning för själen och för magens dito. Syrran tycker att en del av underhålningen, nån slags dans, är så pinig att hon helst tittar bort.
Idag vaknades det upp till perfekt harmoni. Lite turkoshavsbadande innan frukt och kaffefrukost, sen en promenad runt området, för att spana in lite shopping och sånt. Området är rätt litet men tar tid att gå runt. Mest tar det tid för att vi inte har nån bråska, men också för att ingen annan verkar ha nån bråska heller. Som när vi stannade för att släcka törsten och mamma fick vänta i en timme på sitt the.
Till lunch så sätter vi oss till bords och beställer, och sen går vi och badar i en timme fram tills maten kommer. Smart val. Vi får smak för badet och spenderar det som är kvar av eftermiddagen på balkongen vid havet. Först över stranden, sen över havet. Vi badar, läser, smörjer in oss i sololja och solar oss. Och tittar på solnedgången, som sägs inte vara en bråkdel av vad den varit dagen innan.
Kvällen avlutas på en restaurang som verkar poppis. Vi väljer ett bord ut på själva stranden, bara några meter från högvattenbrynet. Det är lågsäsong konstaterar vi, inga crowds nånstans, men ändå tillräckligt med folk för att allt ska vara öppet.
Kvällen avslutad i perfekt harmoni. Klockan tio ser jag i kors för att jag är så trött. Idag har jag ju inte gjort någonting alls!
- eskil
Location:Nungwi,Tanzania
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.