Kariakoo den 19 februari

Till att börja med skulle jag till Kariakoo. Bara det att först tänkte jag typ ladda upp lite kort från kameran till datorn och få ordning på sånt, och eftersom det inte finns något vettigt program för det, Picasa är väl det som är bäst men det är ändå rätt halvtaskigt, så tog ju detta fyra improduktiva timmar utan resultat. Fasst jag fick iochförsig skypa lite med några kompisar i sverige undet tiden. Det är faktiskt mycket värt ändå.

Sen åkte jag till Kariakoo. Kariakoo är marknadskvarteren i staden. Där blir man varnad lite för att ha med sig finsaker, att följa med främlingar som ska visa vägen och allt sånt. Själv mötte jag upp med min vän taxichauffören, och eftersom han är local och har bra koll så var det lugnt. Dagen till ära hade jag med mig min gamla kamera, som både är lite mindre och det är inte så noga med den, och han tog mycket kort. Tyvärr är han ju ingen mästerfotograf, bildprogrammen är som dom är, vilket även gäller för internetuppkopplingen, men utöver detta så finns det egentligen inga hinder för att jag skulle ha laddat upp sjukt mycket bilder av det riktiga, myllrande och ångande afrika. Det är om inte förr så iallafall nu som jag berättar att kvinnorna här verkligen går runt i färglada klänningar i traditionell tappning, med en unge slängd över ryggen i ett lika färglatt tygstycke eller en trave frukt på huvudet som skulle kallas akrobratstycke på hemmaplan. Det är standard här. Frukt och färg säljs överallt, och i princip så är det gratis. En stor business som man ser ofta är klädförsäljare som säljer begagnade kläder, och det verkar vara samma kläder som ni har lämnat i klädcontainer när ni flyttstädar. Fasst just svenska kläder verkar inte hamna just här så mycket, det är lite svenska slogans typ "bengans måleri och puts i orsbyn" här, och destomera diton av amerikansk motsvarighet.

Vi går runt i några timmar tills det blir mörkt, och hinner kryssa igenom stadskärnan och en del sevärdheter på den tiden. Förutom själva Kariakoo hinner vi även kika på tågstationen. Centralstationen ska man väl säga. Därifrån går två tåg i veckan. Det är alltså en fyramiljonersstad (tror jag att jag har hört) vi pratar om. Det snälla vakterna släppte in oss på bangården så vi fick gå runt och titta på lite tåg, och när vi gick ut berättade en av de snälla vakterna att dom hade svenska vagnar i uppsättningen, så då gick vi in igen med sällskap av vakten, och mycket riktigt, Karlstad Fabrik stod det klart och tydligt på de mest välbehållna vagnarna, som i övrigt såg ut att kunna vara en självstädighetsgåva från Sverige till 60-talets nyblivna Tanzania. Kul iallafall, de svenska vagnarna var enligt vakten de som passagerarna föredrog.

När dagen hade gått över, vilket den gör med en duns härnere, åkte vi hemmåt och jag erbjöd taxichaffisen att göra klart med facebookinstallationen hemma hos mig, vilket han tyckte var en bra idé. Bland annat frågade man hur man gjorde mellanrum mellan orden när man skriver, och jag måste erkänna att han imponerade stort med hur snabbt han lärde sig hur facebook och e-mejl fungerar, men tanke på att han igår inte visste vad skillnaden var mellan internet, e-mejl och facebook.Tyvärr har han igna tanzanianska kompisar som har facebook, så han har inte så många kompisar att adda, men det går nog snabbt när det väl börjar rulla på. Ge det ett par år bara.

Kvällen avslutades med att jag som var rejält hungrig var tvungen att försöka få i mig lite mat, och går ut och går nedför gatan utanför. Och jag måste bara säga hur otroligt trevligt jag tycker att det är att gå nerför de mörka, gropiga dammvägarna när det är komplett bäcksvart mörker som omger en, som att smyga i skogen i sverige när det är riktigt mörkt, med den skillnaden att det butiker eller inrättningar som inte har stängt för natten lyser upp lite här och där, och att folk hänger i små grupper och gäng överallt där något händer, och dom hejjar på en frågar hur läget är överallt och säger "välkommen till tanzania" medans man snubblar vidare över någon uppstickande sten i vägen och det luktar frukt eller damm och alla är glada.