slappis

Idag har varit en slö dag. Antagningsvis i diarréns fotspår, det är svårt att få i sig ordentligt med energi när man har rännskita. Eftersom jag dessutom hade lite diarré idag så var det väl inte så konstigt om man mådde lite avdankat. Men det kändes faktiskt som om det var själva mig det var fel på, att man har det så bra och så ger man inte mer, ända tills handledarn anmärkte på att jag verkade nere idag. Om han såg kontrasten mellan "mitt vanliga jag" och den jag var idag, då ser jag dagen som en parentes och koncentrerar mig på att vila upp mig istället.

Så dagen var slapp och det fanns egentligen ingenting att skriva om. Tills precis innan skymningen. Jag satt i vardagsrummet och läste och tjejjerna jag bor med hade kommit hem från en springtur. Dom brukar inte hänga så mycket med grannungarna, men både grannungarna och tjejjerna jag bor med pratade och det lät trevligt och till slut så förstod jag att dom pratade med varandra. Så då gick jag också ut och kollade läget.

Det är bra fart på grannungarna ska sägas. Sjukt roliga är dom, och sen Uruguay lärde dom att cykla har dom tagit den konstform till sitt hjärta, med egna cyklar och allt, och utmanade mig att rejsa runt huset. Det är ju fyra hus på gården, men vårat är det enda som man kan cykla runt riktigt, så två av ungarna (två av fem eller sex eller sju ungar, vet inte ens hur många dom är) utmanade mig på att cyklar runt huset. Jag tänkte lite på hur min skraltiga cykel skulle tåla den gropiga och guppiga vägen runt huset i fullt fart och kände mig lite tveksam och tackade glatt ja. Fick dessutom en tredje unge på pakethållaren i några varv, men när väl hon hoppade av spöade jag småungarna som bara den i cykelrunthusvarv.

Middagen bestod i enkelt vitlöksbröd med tomat, paprika och avocado. Men det spelar ingen roll vad man äter här, så länge det är frukt eller grönsaker är det sjukt gott, så även ikväll. Dessutom hade norskan bakat chokladkaka som hon hade bakat för mycket av, så den blev till efterrätt.